MODELLERNA 21.2.1999
- Högt ärade damer och herrar. Det är trevligt att se att så många har visat intresse av att komma hit till Mariehamnsgalleriet idag och ta del av en kort presentation av den nya broschyren över vitrin 3, 4 och 5.
- Välkomna till stadens 138. Födelsedag skall ni också vara, det är staden som bjuder på kaffet.
Den broschyr som blev färdig här under veckan är den andra som ges ut. Tidigare finns det en lite tunnare (?) översikt över de byggnader som finns i vitrinerna 1 och 2 och liksom den nya broschyren delas den gratis ut till intresserade gäster här i Galleriet. Den som vill kan dock bidra med en slant för att trygga modellbyggarnas fortsatta verksamhet
- Det är alltså Mariehamns stads kulturnämnd som bekostat tryckningen och gett ut den nya broschyren över de till staden donerade 5 modellerna över tjugutalets Mariehamn. Jag som tjänsteman har ännu inte någon del i att den nu aktuella broschyren kommit till, det var ett beslut som gjordes före mitt tillträde i somras. Men jag känner mig ändå ärad över att få vara med och presentera resultatet av det beslut som kulturnämnden gjort.
Största äran skall nog ändå Mariehamns pensionärsförenings underavdelning Nybyggarna ha som med stor entusiasm genomfört projektet så här långt och fått till stånd någonting som vi alla som medborgare i Mariehamn kan vara stolta över.
Det praktiska arbetet med den nya broschyren har utförts av Ulrika Back som stått för faktainsamlingen och texterna. Med faktagranskning har stadsarkitekt Folke Wickström bidragit och han har också i broschyren skrivit en inledande essä om utvecklingen av Mariehamns stadsplaner.
I översikten får vi bl.a. veta att det redan på 1550-talet var aktuellt att grunda en stad på Åland men att det tog till 1859 innan Georg Theodor Chiewitz fick i uppdrag av Tsar Alexander den andra att författa en stadsplan för Mariehamn på Öfvernäs bys marker.
Av de två alternativ som Chiewitz lade fram föredrog han själv en som innebar att Mariehamn skulle byggas som en tät och hög stenhusstad. Men eftersom kostnaderna för att bygga i sten var tre gånger så stora som att bygga i trä lyckades staden erhålla en 30-årig dispens från stenhusbestämmelsen och det blev således så att det var Chiewitz alternativa förslag som var det som i praktiken blev det som fick ligga till grund för byggnadsutvecklingen i Mariehamn. Helt och hållet höll man sig inte till Chiewitz planer och bl.a. arkitekterna von Heideken, Röösgren och Bomansson arbetade vidare på den ursprungliga stadsplanen och utvidgade den.
Allt detta står alltså att läsa i Folke Wickströms inledande text om Mariehamns stadsplaner men jag skulle ännu vilja ta och citera lite ur Wickströms text för han avslutar sin intressanta beskrivning av utvecklingen med att diskutera gatunamnen i staden och konstaterar till slut att
"stadens äldsta gatunamn (138 år gamla) är Parkgatan, Strandgatan, Torggatan, Hamngatan, Södragatan och Norra gatan samt Östra, Västra och Norra Esplanadgatorna, med små justeringar i stavningen.
Det var vid en omfattande utvidgning av stadsplanen genomförd 1938 av Bertel Jung som sen Brunnsgatan blev Ålandsvägen och Bergsgatan Öhbergsvägen för att nämna några som finns med i dom vitriner som nu är färdiga.
Jag har inte tänkt ta och gå in så väldigt mycket på de olika vitrinerna här och ni kan ju själva läsa och tillsammans med andra diskutera innehållet i den nya broschyren men några personliga reflektioner tänkte jag ändå göra innan vi helt och hållet går över till att dricka kaffe och diskutera.
- Vitrin 3 som upptar kvarter II, IV och VIII i stadsdel D, alltså de som sen 1957 kom att kallas Kvarnberg upptar en stor del av broschyren. 24 byggnader vid nuvarande Storagatan, Torggatan, Södragatan Ålandsvägen och Parkgatan presenteras med ursprungsritningar och ibland tidenliga foton som jag tycker tillför en hel del mer i jämförelse med den första broschyren (där det ju bara fanns ritningar). 8 av husen finns fortfarande kvar och största delen är k-märkta.
Stadsarkitekturkontorets utlåtanden främst över de byggnader som finns kvar ger också broschyren ett extravärde. Annars tycker jag att dom korta anekdoter som berättas om invånarna i husena gör läsningen extra sprittande. Speciellt historien om Folkinspektör Frans Bertell på Södragatan 4 är något som fastnat i minnet, ja det var ju så att Bertell enligt utsago hade ett mycket distingerat utseende och långt pipskägg och det sägs att lärarna i stadens skolor bad sina elever att alltid hälsa ordentligt på folkskoleinspektörn och eftersom han alltid gjorde en speciell svepande gest med sin hatt när han hälsade på folk så såg traktens skolbarn till att få hälsa på honom ofta, ibland flera gånger om dagen.
I Broschyren finns det också kommentarer över de 25 byggnaderna i vitrin 4 som förutom hus vid de redan nämnda Torggatan, Ålandsvägen och Parkgatan också tar upp hus vid Mariegatan, Skillnadsgatan och Öhbergsvägen. Och det är faktiskt hela 20 byggnader som ännu är bevarade av dessa 25 även om man sällan bevarat uthusen som hörde till de flesta. Många har också byggs om. Två hus utanför stadsplanen finns också med, Övernässtugan som ännu finns kvar och fattighuset som revs redan 1928.
Broschyren fungerar som ett utmärkt uppslagsverk genom att när man rör sig i dessa kvarter kan man få reda på vad många av dessa tjusiga hus har för historia så är det t.ex. det hus som Hellmans byggde år 1900 på Mariegatan 13, ett hus som min inflyttade fru speciellt lagt märkte till och som vi sedan slog upp och då också fick att man på den stora tomten odlade potatis och andra grönsaker och att bärbuskarna var många .
I Vitrin 5 finns det inte så många hus och endast ett finns kvar och inte helt och hållet. Där fanns det både bryggeri och bastu. Här rör det sig ju om Strandgatans norra del. Själv kommer jag ännu ihåg dom här trakterna för att Café Strand på 60-talet var tillhåll för stadens ungdomar och att man med mjölkkanna kunde gå dit och köpa köttsoppa på torsdagar.
Industribyggnader med köttkontrollstation, oljemagasin, slakteri och garveri befann sig då på dom norra utmarkerna som är idag Kaptensgatan 1, Styrmansgatan 4 och Skarpansvägen 23.
Jag vet att nybyggarna har fortsatt att bygga och man försöker inom staden hitta en permanent lösning på var man skall hitta lämpliga och värdiga lokaler att placera ut de modeller som konstrueras nu eller är under planering. Själv skulle jag vilja se hur de såg ut här i kvarteren runt omkring. Något jag speciellt minns vad att vi som små tog oss ner till hamnen där man lossa koks och att vi småkillar då kunde tigga oss till en skjuts ut åt landet med lastbilar som körde ut till bl.a. Kalmarnäs.
Det har sagts att biblioteken utgör mänsklighetens minnen och det är dom väl också men i lika hög grad tycker jag nog att man måste se inte bara det som är tryckt som minnesbevarande utan det finns också på andra sätt att försöka få perspektiv på tillvaron. Och här där modeller, bilder och text förenas i det projekt som Nybyggarna så förtjänstfullt drivit ges det faktiskt tillfälle att tänka tillbaks men kanske också lära sig nåt om de villkor som vi medborgare har och har haft i denna stad..
Det är genom mycket forskningsarbete som man fått till stånd både modeller och de broschyrer som nu finns tillgängliga så nu är det bara för oss ta tillvara det som bjuds och själva utforska vitrinerna och broschyrerna.
Och vem som varit med och byggt finns förtecknat längst bak i broschyren och jag hoppas att några av dom är på plats idag och kanske kan berätta lite mer om forskandet och det praktiska hantverket med att få modellerna till stånd här i miniatyrstaden Mariehamn.
- Närvarande modellbyggare
Kommentarer
Skicka en kommentar